Det aktiva sökandet efter en ny hund började redan under semestern i Sverige. Vi kände att vi gärna ville ta med en liten hund hem till Tyskland från Sverige. Det är alltid lättare att prata svenska och så hoppas man att man inte ska bli lurad. Lite enkelt kan man säga att en valp får vara högst 12 veckor för att man ska få importera den till Tyskland utan rabiesvaccin. Eller så måste man helt enkelt hitta en redan rabiesvaccinerad hund (med ett vaccin som är taget minst 21 dagar före avfärd). Tre kennlar besökte vi innan vi åkte hem till Tyskland - och kom tomhänta där ifrån .
Kennel 1:
Kenneln hade både kineser och mexikaner, vilket gjorde det extra roligt att åka med hela familjen och titta på de fyra månader gamla kinesvalparna! Jag hade tyvärr inte fattat att valparna var så gamla innan vi åkte dit, på bilden i annonsen var de nog yngre. Jag hade å andra sidan inte frågat. Vi blev trevligt bemötta och bjöds på en kopp kaffe ute trädgården med alla hundar runt omkring oss. Valparna var "varulvar" (extremt håriga nakenhundar) och min man ville efter att ha sett dessa ha en mer naken valp. Dessutom hade man på denna kennel en idé om att inte lyfta upp valparna, vilket resulterade i extremt sprattliga små kryp. Inget gosande där inte. Maken föll istället för en ettårig import-tik som inte var till salu och jag kunde bara konstatera att tack och lov är Sid inte helt mexikansk i sitt sätt ändå! Eller så var det omständigheterna och den stora flocken på kanske 15 hundar som gjorde mexikanernas presentation så föga imponerande?
Kennel 2:
Denna kennel besökte jag tillsammans med min svägerska. Efter ett antal telefonsamtal hittade vi slutligen dit. En jättetrevlig uppfödare presenterade tre kvarvarande fem-månadersvalpar. Valparna var supermysiga och sociala. De kom upp i famnen och sökte kontakt. Precis vad jag önskade. Två av valparna trodde uppfödaren skulle kunna passa oss. Valparna var superfina i kroppen men den ena hade "lite tråkig färg" och den andra hade ett litet underbett (precis som Buzz). Ännu så länge kände jag ingen panik och ett valpköp hade inneburit att jag hade fått hämta upp valpen senare i augusti, då den ju behövde en rabiesspruta. Alltså tillät jag mig att vara lite extra petig. Så här i efterhand vill jag bara säga att det var det trevligaste stället jag varit på och uppfödaren hade en mycket hög avelsetik och ett mycket stort hundhjärta. :-) Hade lätt kunnat köpa en valp därifrån!
Kennel 3:
I Skåne visade det sig att det fanns en redan rabiesvaccinerad valp på ca fyra månader. Tanken var att han skulle skickas till en uppfödare i Tyskland, men hon hade hoppat av i sist stund. Detta lät ju nästan för bra för att vara sant. Och det var det. Uppfödarens vuxna barn tog emot oss och svarade vänligt på alla våra frågor. Hundarna var söta och sociala. "Vår valp" såg dock inte ut som alla andra. Han var av coby-typ (med korta ben och kraftigare kropp) och såg dessutom ut att ha kortare framben än bakben... Söt som socker var han och trevlig i sättet, men vi hade svårt att se hur han skulle se ut som vuxen. Vi klarade av att tacka nej, trots perfekta förutsättningar, trevliga och tillmötesgående uppfödare.
Gammal avlagd:
I Tyskland hade jag satt in en webbannons om att jag sökte en lite äldre kines. Jag fick ett mycket trevlig svar från en tjej som var tvungen att sälja sin tik på grund av ändrade arbetsförhållanden. Hon skickade bilder på alla papper och intyg. Sedan kom bilden på hunden. Också en jättesöt hund, men en varulv av coby-modell. Tiken hade ett underbart temperament, men utseendet var minst sagt lite lustigt. Efter många telefonsamtal och mail beslutade vi oss för att tacka nej.
Kennel 4:
Och så hittade jag av slump en tysk uppfödarsida med en uppfödare som hade haft valpar i mars. Jag skickade ett mail och frågade om hon hade några kvar. Det hade hon. En hanvalp som hon hade sparat för att själv ställa ut. Nu höll hon dock på att flytta och den lilla valpen trivdes inte alls i hennes kennel med flera kineser och Australian Cattle Dogs. Hon bodde 35 mil bort, men vi skulle kunna mötas 1,5 timme utanför Frankfurt då hon "passerade" med husbil och flyttbil. Låter himla suspekt, men var inte alls lika suspekt i verkliga livet. Sagt och gjort, Vi möttes på en parkeringsplats och satt sedan i lugn och ro och fikade på en vägkrog. Allt kändes bara helt rätt och maken och dottern var helt överens om att detta var rätt hund. Jag gillade honom också, men insåg att han nog kommer att bli alldeles för stor. Närmare Buzz-storlek (40 cm och 8 kg i sina bästa dagar) är min gissning. Som fyramånadersvalp är han lika stor som Sid (29 cm och 4,5 kg), Uppfödaren trodde att han nog skulle hålla sig på rätt sida om rasstandarden men jag tror att hon är alldeles för optimistisk där. Nu är vi inte lurade på något sätt, för jag har gått in i detta med öppna ögon. Fast helst hade jag velat ha en mindre (flygkabinanpassad) storlek på hund. Dessutom är Connor inte av hjorttyp som önskat... snarare precis som Buzz en lite grövre hund för att vara kines. Men hur gör man när det bara blir kärlek vid första ögonkastet? Vi köpte honom ändå såklart. Vi fick en hel pärm med stamtavla, skötselråd och foton på Connor från att han var nyfödd och framåt, snuttefilt, koppel och 5 kg torrfoder. Pris? 700 € Ett normalt pris för en kines med stamtavla i Tyskland även om det såklart finns de som tar mycket mer. Allra helst om de kn sälj sina hundar utanför Tyskland. Vi har haft mailkontakt med säljaren varje dag efter överlämnandet för att kolla att allt är okej. Och det känns helt OKEJ!
Nu är det dags att hitta ett nytt namn tror vi. Visserligen lyssnar Connor redan till sitt namn, men namnet ligger liksom inte rätt i en svensk mun. Får se om vi kommer på något bättre.
