måndag 17 juni 2013

Det går framåt för Sid och bakåt för Buzz

Tredje hundskolelektionen i torsdags gick jättebra! Sid sköter sig hur bra som helst och är snabb på att fatta vad jag vill. Ärligt talat känns det som att han mognat jättemycket de senaste veckorna bara. Om det beror på hundskolan eller något annat låter jag förbli osagt.

Sid larmar på färre och färre ljud:
  • "Okynnesskällandet" i trädgården kan numera aktivt avstyras genom att jag visar min gröna sprayflaska med vatten... Faktum är att jag själv aldrig behövt använda den, men en väninna använde den under ett utomhusfika vi hade för kanske sex veckor sedan. Minnet sitter i och han vill absolut inte få ett vattensprut på sig. Jag tar bara med mig flaskan och ställer den bredvid mig så tystnar han och går ner i varv.
  • Sid börjar inte automatiskt skälla när han hör hundljud på t ex tv/dator. Det händer fortfarande, men nu låter han det många gånger passera. Det är en förändring som jag uppmärksammade så sent som igår. Jag såg massor av hundfilmer på youtube, med Sid bredvid mig i soffan. Både valpljud, upphetsade lekljud och diverse andra hundljud passerade utan att han skällde. Ett par gånger lyfte han på huvudet, någon gång kom ett litet gläfs utan att han lyfte på huvudet och mestadels reagerade han inte alls. Förut gick han igång på minsta lilla hundljud.
  • Även utomhus låter Sid numera ofta bli att besvara andra hundar som skäller. Okej, visst händer det fortfarande ibland, men i jämförelse hur det var tidigare i våras är det stoooooor skillnad.
  • Familjens nattliga övningar bekommer honom inte överhuvudtaget längre och vi slipper bli varnade för diverse toabesök, vatten drickande mm.
Sid och lydnad:
  • Sid går fint i koppel. Bättre än Buzz. Buzz drar gärna lite och går framför, medan Sid inte gillar drag i kopplet och på frivillig basis spatserar han helst vid min sida i slakt koppel. Bäst går det när jag går själv med honom. Med Buzz som "dragkompis" kan det hända att Sid ändå väljer att hänga på. Generellt sett funkar det dock jättebra att gå med båda två tillsammans. :-)
  • Sid kommer för det mesta på inkallning. När Buzz drar iväg för att jaga harar och rådjur hänger Sid så klart på. Men Sid går numera att ropa tillbaka, till skillnad från Buzz... Enda gångerna Sid har "skit i öronen" är när han hittat något som luktar gott och måste undersökas. Då finns det fortfarande en fördröjning i utförandet av kommandot "hit".
I fredags fick Sid sitt rabiesvaccin förnyat inför Sverigebesöket och det funkade bra hos veterinären. Vi gör framsteg jag och Sid!

Amputation eller ej?
Min "husveterinär" har tittat till Buzz och tyckte att jag kunde överväga en amputation av frambenet. Hon sa att det var ett beslut som hon absolut skulle supporta. Detta har satt griller i huvudet på mig. Fram till nu har jag inte sett det som ett vettigt alternativ. Nu när man förstår åt vilket håll allt utvecklas för Buzz blir tanken plötsligt reell. Tänk om man visste vad hunden själv ville. Ett liv på tre ben KAN ju vara lika bra som ett liv på fyra. Kolla bara in denna hund på TVÅ ben:

3 kommentarer:

  1. Heja Sid! Jag tycker att det är så uppmuntrande att både människor och hundar har en så fantastisk förmåga att repa sig och hitta en ny balans efter svåra perioder i livet...
    När det gäller Buzz - går det att vara någotsånär säker på att han blir helt bra, eller handlar det mest om att göra honom smärtfri och förlänga livet ett kortare tag? Så svåra beslut.

    SvaraRadera
  2. Ja svåra beslut är det allt. Buzz kan nog i teorin bli friskförklarad med tre ben, men några garantier finns det ju aldrig. Sedan undrar jag hur snällt det är mot Sid. Kanske måste vi i förlängningen gå kortare promenader och dra ner på tempot? Till vardags tror jag Buzz klarar sig utmärkt på tre ben. Men kommer vi att klara vardagen med en hund som har tre ben och en annan hund som har eld i baken? "Snällast" är kanske att låta Buzz slippa bli invalid och sedan skaffa Sid en mer jämnårig och mer "energirik" kompis? Det känns lätt att prata om det i teorin, men mitt hjärta bara skriker när jag ser hur den där jäkla tumören har börjat växa på Buzz ben igen. Buzz själv är just nu väldigt glad och nöjd med sin tillvaro. Känns så hemskt att behöva låta honom somna in samtidigt som han är helt glad och pigg i resten av kroppen. :-( Veterinären höll med mig om att jag har ett mardrömscenario framför mig. Jag måste alltså en dag bestämma att nu får det räcka, samtidigt som han "bara" har ont i benet. Han kommer antagligen inte att hinna bli dålig på något annat sätt. usch och fy.

    SvaraRadera
  3. Kul att höra att det går så bra med Sid! Och oj, vad svårt kring Buzz' vara eller ej. Mina egna omplaceringstankar kring Bingo-Mussekombon är ingeting i jmfr med detta svåra o viktiga beslut. Styrkekram

    SvaraRadera

Skriv gärna en kommentar, Jag är alltid så nyfiken på vem som varit här! :-)