tisdag 5 februari 2013

Värsta hundmötet

...råkade jag ut för idag. Sid gick lös tillsammans med Buzz. Det brukar Sid få göra när vi inte är i tätbebyggt område eftersom han inte är överlycklig i koppel - en kompromiss vi båda gillar. Han är mycket säkrare nu och behöver inte skälla hela promenaden för att hålla obehöriga på avstånd. Vi mötte ett par hundar, Sid skällde ett par skall och så gick vi vidare. Funkade bra om man jämför med hur det var i början på våra promenader. Sedan mötte vi en schäferliknande hund, troligen någon mix. Husse gick med sin hund utan koppel och fick sin hund att sitta ner när vi skulle gå förbi. Såg stabilt och tryggt ut. Buzz som är rädd för stora hundar och "elaka" hundar reagerade inte alls på hunden. Han brukar ganska tidigt och tydligt tala om för mig om det är en otäck, eller oberäknelig hund vi möter. Sid skäller ett par skall och den stora hunden reser sig och travar (inte hotfullt, snarare nyfiket som jag uppfattar det) fram mot Sid. Ser fortfarande lugnt ut från båda hundarnas sida. Plötsligt blir Sid JÄTTERÄDD och börjar skrika som om hans sista stund är kommen och den stora hunden jagar (inte aggressivt är min uppfattning då han varken använder tassar, morrar eller reser ragg utan mer nyfiket/lekfullt?) iväg honom typ fem-tio meter. Husse ropa tillbaka sin hund och Sid springer skrikande (!) tillbaka till mig = räddningen. Efter denna episod morrar och skäller Sid i nästan två kilometer... Jag försöker låtsas som om ingenting har hänt, för att inte bekräfta hans rädslor. Men inom mig skriker jag av ilska och besvikelse över mig själv. Hur kunde jag låta det hända? Jo, för att jag inte är tillräckligt van och duktig med att träna och läsa av hundar helt enkelt. Tänk om jag förstört allt som vi uppnått de senaste dagarna? :-(( Sid hann i alla fall tystna innan vi kom hem. Det märktes att han var lite adrenalinstinn när vi kom in så jag gav honom lite massage och nu ligger han lugnt och sover.

6 kommentarer:

  1. Den enkla sanningen är att man kan aldrig vara 100% säker på att läsa av hundar rätt. Man vet aldrig vilka signaler de triggar igång hos varandra... Hoppas det inte blir något stärre bakslag av denna episod!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, såklart inte. Jag är inte heller någon superguru i att bedöma hundars mentalitet. Men man får ju en slags vardaglig kunskap i alla fall med tanke på alla hundmöten man gjort genom åren. Jag vet ju att det som hände kan hända, men missbedömde helt enkelt oddsen.

      Bakslag, det blir det...

      Radera
  2. Ja usch så frustrerad man blir, men vad ska man göra, det går inte att gardera sig. Jag tror att det bästa du kan göra är att se att även två steg bakåt kan vara ett steg framåt, även detta måste ju lille Sid lära sig att hantera på sikt. Jag tycker att du ska vara glad att inte den andra hunden tog upp jakten på riktigt, och framförallt att Sid kom till dig för att få skydd. Låter inte alls dumt, tycker jag, även om Sid nu kommer att vara mer stressad några dagar... (eller någon vecka, om han är som Zelda var i den åldern)...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man KAN ju gardera sig på ett sätt genom att alltid ha hunden kopplad. Finns ju dem som förespråkar det, men jag tror att en hund mår bra av att kunna gå okopplad med.

      Ja, det var positivt att Sid kom till mig för skydd! Det har Buzz nästan aldrig gjort i "stridens hetta", trots att han dyrkar marken jag går på. Han har i stället sprungit allt vad han orkat, så långt bort som möjligt och först när han bedömt att faran är över har han kommit tillbaka till mig. Men det är klart, om jag missbedömer hundmötes-situationer för ofta, då är det kanske smartare att springa bort? Numera brukar dock Buzz tala om för mig vilka hundar han uppfattar som mindre trevliga och då kommer han till mig och så att jag kan koppla honom. Det brukar generellt sett funka toppen.

      Sid är redan mer stressad ute. Det märkte jag på vår lunchrunda. Men vi är nog inte tillbaka på ruta ett i alla fall. Hundmöten kommer nog att vara extra jobbiga ett tag framöver. Har ingen koll på hur "långsint" han är ännu.

      Radera
  3. Tyvärr hjälper det inte att ha hunden kopplad, andra hundar kommer farande i alla fall, ibland flera samtidigt. Låter som om Buzz hittat en optimal strategi, men glöm inte att han har ett helt livs erfarenhet...

    SvaraRadera
  4. Synd på lilla Sid, tänk så rädd han måste ha varit! Lilla gubben.
    Skönt att han sökte sig till dig då!
    Kram

    SvaraRadera

Skriv gärna en kommentar, Jag är alltid så nyfiken på vem som varit här! :-)