tisdag 20 september 2011

Italian Greyhound-valpar

I helgen åkte vi till Koblenz och tittade på Italian Greyhounds. Jag har bara sett dem vid enstaka tillfällen i verkliga livet och nu hade jag hittat en uppfödare här i Tyskland. På vägen till Koblenz åkte vi i Rhendalen och så stannade vi och åt lunch vid ett riktigt truckerställe. Det var en upplevelse må jag säga. Men vi blev vänligt bemötta, maten var god och glasen blev fyllda ända upp till kanten (ytspänning).

Hunduppfödaren och hennes son tog emot oss med öppna armar och vi stannade säkert en timme för att klappa på hundarna, ställa frågor och klämma på valpar. Italian greyhounds är verkligen trevliga! Ungarna ville att vi skulle ta med en valp hem och det hade jag gärna gjort också. :-) Men ibland gäller det ju att vara vuxen och ta kloka beslut. Sååååå, det blev ingen hundvalp (vilket inte heller var meningen med vårt besök). Nackdelen med dessa hundar är deras mycket korta päls. De behöver kläder och skydd precis som Buzz. Frågan är om man orkar klä av och på hur många hundar som helst? I sina värsta stunder måste det kännas som man har ett helt dagis när man har flera hundar kan jag tänka. ;-)
Maken med två vuxna IGs
Hur som helst är maken väldigt förtjust i denna hundras. De vuxna hundarna gillade honom direkt och kröp upp bredvid honom efter att ha pussat honom länge och väl i ansiktet. 
Little Dragons ORPHEUS
Valpen både jag och ungarna ville ha var en "blå" liten rackare. Han gillade MIG och kröp upp hos mig i soffan. Snacka om att jag var såld! Men, men. Hundvalp just nu passar hur som helst inte bra. Under en månad ska vi nu ha besök under tre veckor. Att då ha en lite hundvalp som behöver all uppmärksamhet är inte optimalt. Fast senare kanske...
Nä, jag mosar honom inte. Jag klappar! Och han njuter!

5 kommentarer:

  1. iihiii så kul!!! Ååå vad glad jag blev!
    Så bra att maken också tycker om dessa varelser nu och att ni inte blev besvikna när ni träffade flera på en gång i hemmiljö!
    Little Dragons IG finns det en av (så vitt jag vet) i Sverige också.
    ... och det där med jackorna på, på mer än en hund - det kommer du inte bry dig om när det väl är dags - det liksom går av bara farten när man ändå sätter på ett koppel. När du börjar komma upp i sju stycken, då kan jag hålla med dig om att dagiskänslan infinner sig ;D

    SvaraRadera
  2. Ha ha, skippa det där med tajming och planering - bara gör ;)
    När jag hittade Spunkvalpen så var det sämsta möjliga tidpunkt. (renovering av nytt hus, lovat vara hundvakt i två veckor åt galen hund, flytt, bokad golfresa till irland en vecka... you name it... sämsta tiden)
    Men oj vad allt gick bra :)
    Man löser det och anpassar sig. Hä hä.
    (go for it)

    SvaraRadera
  3. Ja, visst vill jag ha en valp!!! Vem vill inte det??? Fast fortfarande kan jag också tänka mig en lite äldre hund. Valpstadiet lockar inte så mycket och dessutom tror jag att man ofta gör de äldre, överblivna hundarna en tjänst. Fast hur man hittar en överbilven IG det vet jag inte. Kanske kan man bli fostermor?

    SvaraRadera
  4. Åh så söööta! Valpstadiet är tufft ja.. min lilla Lilja växer sakta men säkert och har snart hunnit bli 8 månader! Tiden går snabbt men jag ser också fram emot att hon blir äldre och liiite lugnare :)

    SvaraRadera

Skriv gärna en kommentar, Jag är alltid så nyfiken på vem som varit här! :-)