Sopberg

Ikväll har vi ställt ut soporna. Tio påsar blev det! Där ryms förutom vanliga hushållssopor (i en påse) allt från utstädade strumpor till för gammal mat, Kalle Anka-tidningar och utslitna kläder. Jag och ungarna känner oss väldigt nöjda med vårt dagsverk. :-)
Det finns ännu mer att städa ut innan vi flyttar, men faktum är att vi börjar närma oss finlir nu. Eller snart i alla fall. Skönt, för man vill ju inte släpa gamla håliga sockor till Tyskland. Inte halvdöda blommor, pasta från 2007 eller halvfulla spritflaskor från 90-talet heller. Tänk vad vi lyckades få med oss ända från Sverige hit till Waterloo (2008)... Man vill liksom inte göra om den missen.

PS. Alltså, detta är bara toppen på sopberget! Vi har slängt skräp och prylar hela våren också. Bara som en liten upplysning. DS

Åskmoln

Igår hade vi 35 grader varmt och på kvällen tornade åskmolnen upp sig. Det mullrade på avstånd hela kvällen och under ett par timmar åskade det ordentligt. Dock var åskvädret aldrig helt över oss och det tackade vi för. På avstånd är åskväder fantastiskt vackert och så där lagom dramatiskt. Vi fick ett härligt skådespel och åsksmällar som var så där pirrigt (men lagom) nära. Idag är det svalare ute och himlen är jämngrå. Får se hur dagen utvecklar sig.

Fyra bra saker med att flytta till Tyskland

Hmmm. Hade svårt att komma på några, så min dotter hjälpte mig. Hon är en riktig rackare på att komma på bra saker!

1. Familjen kommer äntligen vara återförenad på ett och samma ställe efter sex lååånga månader. Jipiiieeee!


2. Ungarna kommer med största sannolikhet få större rörelsefrihet i Tyskland än vad de har haft här. (Beror både på landet, boendet och åldern.


3. Mamma (jag) kommer att kunna kommunicera på tyska.


4. Huset är fint.

End of story.

Waterloo-Frankfurt-Waterloo på 31 timmar

Lämnade Waterloo igår vid ettiden i min lilla Peugeot 207, för den skulle köras till Tyskland och vi lika så. Kom fram till Wiesbaden (3-4 mil utanför Frankfurt) där min man bokat hotell. Varför min man (via sin sekreterare) bokat hotell där istället för i Frankfurt eller i Bad Soden (där vi ska bo) är svårt att förstå, men jag antar att det beror på att han tycker det är så fint?! Vi fick TVÅ olika hotellrum, vilket ledde till att dottern och jag delade ett rum och maken och sonen det andra. Urtrist tyckte vi nog allihopa, för vi gillar att vara alla i samma rum. Som salt i såret gick en stor trafikerad väg utanför våra fönster och alla sängar var riktigt urusla. Men...

* Vi såg huset! Huset vi ska bo i. Det kändes riktigt bra, även om trädgården var betydligt mindre än den såg ut på bilderna. Kvarteret var jättemysigt och ungarna verkade mer än nöjda. In i huset kom vi inte, för det var ingen hemma. Men det gjorde ju att vi åtminstone kunde smygtitta lite i trädgården. :-)

* Vi åt mat på en fantastisk italiensk restaurang igår kväll och hade slickat tallrikarna innan vi lämnade stället. Sonen åt för första gången i sitt liv en hel pizza. Om han inte börjar växa på längden i sommar, ja då kommer han att växa på bredden.

* Ungarna gjorde sina diagnostiska test i morse. Känslorna om hur det hade gått var blandade. Återseendet av skolan var inte så illa som vi hade föreställt oss. Att komma i juni när det är grönt och varmt, var något helt annat än att komma i snöslask och gråmurr.

* Maken droppade oss på Hauptbahnhof i Frankfurt. Själv fortsatte han till en mässa i Düsseldorf. Jag och ungarna åkte således tåg hem. Funkade hur bra som helst, även om loket gick sönder tre stationer innan slutstationen (10 förargliga minuter bort). En timme extra fick vi sitta där på tåget och vänta innan vi tillslut rullade in på Midi. Anekdot: Efter att ha druckit kolsyrad dryck råkar jag OFRIVILLIGT lägga av VÄRLDENS JÄTTERAP där på tåget. Snacka om att hela tågvagnen skakade av skratt. Okej. Jag fick väl bjuda på det och kunde inte hålla mig för skratt heller. Men jag vill helst inte göra om det... Har nu varit och hämtat hem hunden som bott hos min brittiska väninna under Frankfurtbesöket. Det var allt för ikväll. Nu ska vi sova, jag och ungarna.

NU kan man kommentera igen!

För de som eventuellt har haft svårt att lämna kommentarer på min blogg den senaste tiden, kan jag meddela att ordningen är återställd! Nu kan alla som vill, lämna kommentarer igen. Inställningen hade på något sätt ändrats - och det var INTE jag som hade gjort det! Misstänker att det blev något knas efter att Blogger strulade för ett par veckor sedan. Då försvann ju t o m kommentarerna under en period. Men som sagt, nu ska det funka igen. Välkomna tillbaka! :-)

Kort avrapportering

Skolan är slut
Ungarna slutade skolan i torsdags. Det var mycket gråt och jobbiga farväl av vänner, lärare och skolbyggnader. Två söndergråtna barn kom ut klockan tolv. Sonen ville följa med en kompis hem och gick inte att prata med. Dottern ville bara hem och orkade inte möta en enda människa till. Idag verkar det dock som att de äntligen landat lite. Nu har de ett lång sommarlov att se fram emot.

Midsommaren är firad
Igår firade vi traditionsenligt (tredje sommaren i Belgien faktiskt) midsommar men en svensk familj. Vi grillade och åt jordgubbstårta. Inte så midsommrigt kanske, men vår uppblåsbara palm som vi haft som midsommarstångssurrogat gick sönder på förmiddagen. Tro sig fasen att midsommarkänslan försvann lite grand...

Ikväll
är vi bjudna på middag hem till en norsk/fransk familj.

Imorgon
åker vi till Frankfurt för att ungarna måste göra ett diagnostiskt test på den nya skolan. Vi ska åka förbi det nya huset och kolla lite också. Antagligen kan vi inte gå in, för det bor fortfarande folk där, men det kan ju vara schysst att kolla in omgivningarna i alla fall.

Kolla in

vilka fina tårtor jag bjöd på i helgen!Jordgubbstårtan har en knäckig botten och är fylld med en gräddig vaniljkräm. Belgarna är proffs på den här typen av bärtårtor.Denna tårta har ett vitchokladsmakande och moussliknande lager ovanpå en botten som smakar spekuloos (Belgisk pepparkaka). Runt om ett tunnt lager med choklad. Båda tårtorna var som små konstverk. Behöver jag säga att de smakade toppen?

Återvinning kan man säga

Idag var jag och lämnade in ännu mer saker till Troc, loppisen där man säljer sina saker på provision. Jag lämnade bland annat in ett cykelställ som man kan sätta på dragkroken, för vi har ingen dragkrok längre. Sedan var det lite allt möjligt som jag hittade i mina gömmor. Ljuslyktor, ett litet vägghängt plåtskåp, oanvända tekannor, ett element mm. Fast jag kom inte tillbaka tomhänt...Hittade en helt otroligt vacker porslinsvas från Ryssland. Den är visserligen blå (=inte min färg), men den var ändå tvungen att följa med hem.Sedan hittade jag två Le Klint-inspirerade borslampor. Först trodde jag att de var original, för skärmarna och foten är exakt som originalet. Men, på de modeller jag hittat på nätet, fortsätter staget igenom lampan och sticker upp ovanför skärmen. Så antingen är detta en annan modell, eller helt enkelt jäkligt välgjorda (nästan lika originalet) kopior. Spelar ingen roll faktiskt. De är coola oavsett.

Tur att inte maken har koll på att jag nästan släpar hem lika mycket som jag släpar dit. :-)

Fika, fika, fika...

Tjohoo! Ytterligare ett fika! Idag tillsammans med min brittiska och kanadensiska väninna. Vi hade gått med hundarna och blev inbjudna på en kopp kaffe efteråt. Nice! Känner inte någon direkt separationsångest just nu, det känns mest mysigt. Äntligen känns det ju som att jag känner dessa människor. Det har tagit 2,5 år. Undrar hur det kommer att bli i Tyskland? Hur fort kommer jag att känna mig "hemma" där?

Har beslutat mig för att satsa lite extra på att göra det hemtrevligt denna gång. Här i Belgien tog det lång tid innan jag kände mig så modig att jag vågade ge mig ut i butikerna. Förhoppningsvis vågar jag mer nu. Jag tror mig kunna sparka igång min skoltyska igen och sedan tänker jag bara öka. Här ska det pratas tyska och inredas på hög nivå. Är planen...

Varför har ingen berättat...

om hur man kan sätta upp tavlor utan att förstöra väggen med spikhål etc? Igår fick jag tipset om dessa "Damage-Free Hanging"-strips från Command. Jag vet att det verkligen funkar också, för min väninna hade själv satt upp tavlor med dessa. Så coolt.

Tyvärr tror jag att väggarna i det tyska huset inte är släta, utan typ putsade med lite grövre yta. Då funkar nog inte denna geniala lösning antar jag. Men ändå! Värt att känna till.

Man borde flytta oftare

Ja, i alla fall om man tycker att det är kul att fika! :-) Idag mötte jag min brittiska väninna på fälten och hon ville absolut att jag skulle följa med henne hem och fika. Inte var jag särskilt svårövertalad heller. Först var jag bara tvungen att åka förbi ungarnas skola igen. Sonen hade glömt att ta med sig snacks till franskaklassens avslutningsfest. Så jag fick åka till "Delin" och köpa lite dricka och kex för att sedan leverera det i hans skåp på skolan. Tur att man är hemmafru så att man hinner med sådana här viktiga saker - som att fika och "curla" sina barn...

Spontanfika

Idag mötte jag en svensk väninna på fälten, när jag skulle rasta Buzz. Det duggregnade och var allmänt trist. Då bjöd hon in mig på lite spontant avskedsfika och det var väldigt trevligt! Synd bara att man måste flytta för att sådana här kul saker ska hända. Jag hoppas att hon inte tyckte jag stannade för länge, men det var så mysigt att jag hade nog kunnat bli kvar resten av dagen också ;-)

Det är verkligen tur att sådana här saker inträffar, för de sätter onekligen lite guldkant på tillvaron. Framförallt nu när allt praktiskt kring flytten liksom svävar i luften. Det enda vi vet säkert ännu så länge är var vi ska flytta och när vi har access till det nya huset. Allt annat är på G, men INGENTING är spikat. Även den mest luttrade borde ha lite nerver i detta läge. Och vi har det definitivt. Vi är ju bara nybörjare på att flytta jorden runt...

Vaken

Klockan är halv fem på morgonen och jag ligger här med ångest över det mesta. Värst är att älta min dödlighet, övervikt och eventuella sjukdomar. Sedan dyker ångesten ner och gottar sig i dagens avskedsmiddag för våra svenska vänner och vidare till den kommande flytten till Frankfurt. Det är fortfarande en himla massa saker som inte är på plats.

Utanför mitt öppna sovrumsfönster sjunger fåglarna redan för fulla muggar. Det låter som att jag bor mitt i en djungel, trots att jag ju bor i en av världens mest tätbefolkade länder.

Måste nog gå på toa och sedan göra ett nytt sovförsök. Har trots allt varit vaken två timmar nu.

Jasså, fiskar lider?

Nähä???! Nu är det tydigen äntligen fastställt att fiskar kan känna smärta och lidande. Det är helt klart att fiskar är kännande varelser, har Nationellt centrum för djurvälfärd i Uppsala kommit fram till enligt en artikel i Aftonbladet. Jag blir fanemig förbannad på människan som tror att hon är överlägsen alla andra djurarter. Varför i h-lvete skulle inte fiskar känna smärta??? Jag är övertygad om att alla levande varelser gör det. Varför skulle de INTE göra det? På 70-talet opererade man spädbarn utan bedövning av samma skäl. Helt absurt!När min son föddes 6 veckor för tidigt tog de blodprover varenda dag i hans häl. Den var helt blå efter ett par dagar och han grät varenda gång de stack honom. Jag undrade om de åtminstone inte kunde byta häl, men de försökte övertyga mig om att han inte skrek av smärta utan av att de höll fast honom. Jag var INTE övertygad. Alls. Ett och ett halv år senare kom min dotter. Då skulle barnet ammas och ges sockerlösning i munnen vid det exakta stickögonblicket. För att lindra smärtan... Jag frågade då lite sarkastiskt vad som hade hänt, eftersom barnen plötsligt börja känna saker. Då påstog de att så har det alltid varit. Pytsan heller säger jag! Använder folk inte sunt förnuft?

Telefonförsäljning på franska

Ärligt talat, hur kul är det med telefonförsäljare egentligen? Själv lider jag av att sedan barnsben fått mig itutat att man ska vara trevlig och artig mot ALLA. Därför har liksom telefonförsäljare ett försprång när de ringer upp mig. Jag svarar alltid artig med mitt namn och lyssnar igenom hela deras beskrivningar och förklaringar, innan jag försöker ursäkta mig och talar om att jag inte är intresserad. De luttrade telefonförsäljarna kan tyvärr känna av vilken typ jag är med en gång och dessa gånger slutar det obönhörligen med att jag skänkt pengar till någon behjärtansvärd fond, börjat prenumerera på en tidning, bytt elleverantör eller vad det nu kan vara. MEN, se i Belgien har jag äntligen ett MYCKET VÄLFUNGERANDE vapen!!! Jag pratar nämligen inte franska och för en gångs skull är det faktiskt en himla tur! Jag svarar bara att jag inte förstår franska - på engelska - och "klick" så lägger de på i andra änden utan ett endaste ljud mer. Jäkligt oartigt att bara lägga på så där i örat på mig förstås, men oj så sköööööönt att slippa eländet. :-)

Min hund har blivit hund!

Ja, så har det nu snart gått två år sedan vi blev hundägare och jag börjar förstå innebörden av att "det är svårt att lära gamla hundar sitta". Inte för att just det momentet är så svårt, men för att det tar låååång tid för äldre hundar att ändra på ett invant beteende. Buzz var fem år när han kom till oss och idag är han alltså sju. När han kom till oss var han så kuvad, kunde inte gå på grus, viftade knappt på svansen, kunde inte leka med andra hundar, kunde inte springa efter en boll... Allt detta har han långsamt, långsamt erövrat.

• Idag viftar han på svansen så att rumpan håller på att ramla av!


• Idag kan han gå på ojämna och knöliga underlag utan att behöva tänka. Förut försökte han alltid att undvika detta.


• Idag kan han gå en promenad i regn och blåst utan att klaga nämnvärt (även om det är lite jobbigt att passera ytterdörren mellan inne och ute vid dessa tillfällen).


• Idag kan han ligga ute och sola sig i trädgården ensam, utan att hela tiden vakta på var jag är.


• Idag springer han efter bollar och "dödar" tofflor på löpande band.


• Idag springer han ibland runt på fälten lite på eget initiativ, i stället för att gömma sig bakom min rygg.


• För två veckor sedan började han för första gången(!) springa runt och leka med två andra hundar på fältet och såg ut att ha kul. Tidigare försök till lek har bara varit ett par sekunder eller slutat med utslagna tänder...


• Senast igår tog han ett nytt utvecklingssteg och strövade runt i trädgården och undersökte grejer i över en halvtimme. Själv!

Det är makalöst att denna förändring har inträffat, men det har som sagt tagit så mycket längre tid än jag någonsin hade kunnat förutspå. Sedan glömde jag att tala om att han även utvecklat vissa mindre lyckade egenskaper, så som att han jagar katter och då är FULLSTÄNDIGT döv och att han TYVÄRR börjat vakta huset och gården på ett sätt som jag helst skulle vilja slippa. Jag fattar inte vad jag gjort för fel där?!Men jag vet i alla fall att jag har fått en gladare, lyckligare och mycket mer självsäker hund än vad jag adopterade i augusti 2008 och det känns förbaskat bra.

Grått och kvavt

Idag är det så fruktansvärt kvavt och fuktigt ute. Samtidigt är det grått. Ger dubbla signaler på något vis. Fint men fult väder - på samma gång!

Måndag fast tisdag

Eftersom ungarna var lediga från skolan igår, känns det som måndag idag. Maken lämnade hemmet redan kl fem i morse för att hinna till Frankfurt kl 10. Själv har jag bara tagit hand om den vanliga logistiken. Tänk, i morgon är det redan onsdag. Usch vad tiden rusar iväg. Nästa vecka slutar ungarna i skolan. Inte många veckor kvar att städa ut grejer på.

Så här fint har dottern och jag planterat trots nalkande flytt. Visst ser det härligt ut?!
Tomaterna har varit "ät-säkra" under hela magsjukeutbrottet i Tyskland och i Sverige.Chilipepparn är planterad enkom för makens skull och han har redan ätit av den vi ett flertal tillfällen.Och så har vi sallad och örter. Ett helt litet trädgårdsland i krukor. Antagligen överlever inte våra planteringar ända fram tills vi flyttar, så det blir väl att plantera nytt när vi är på plats i Frankfurt.

Fel sida? Japp!

Vaknade på fel sida i morse. Inte kul. Just idag känns allt så fruktansvärt tungt och tråkigt. Kanske för att jag liksom kan kosta på mig det nu när så mycket verkar falla på plats? Hur som helst är det jättesynd om mig.

1. Jag har precis sagt upp mig från mitt fasta statlig jobb på högskolan och det känns SKIT.
   


2. Jag är skiträdd att förlora min deltidsprojektanställning på universitetet, för utan det har jag inget jobb alls. Och jag tycker om mitt jobb.



3. Jag känner mig ensammast i världen.



4. Jag får inte ihop ungarnas sommar med alla önskemål om att ta med sig kompisar till Sverige.



5. Ingen tvättar NÅGONSIN min tvätt.



6. Jag står ALLTID ensam kvar i köket och städar upp efter varje måltid.



7. Jag har fortfarande JÄVLIGT SVÅRT att njuta av att vara hemmafru.



8. Och så är det bara allmänt väldigt, väldigt synd om mig...

Fatta. Jag orkar inte ens tänka på allt elände där ute i världen eller det elände som finns runt husknuten. Någonstans inser jag ju hur otroligt priviligerad jag är och ändå kan jag inte njuta av det. Hur fasen är man funtad då??? JA???! Alltså MÅSTE det vara väldigt, väldigt synd om mig. Det var väl det jag sa va? Sa jag synd? Just det.

Potverdekke it's great to be a Belgian(plaatjes!)

Nattliga telefonsamtal

I natt ringde telefonen fem gånger mellan kl 01.30 -03.15. Första gången trodde jag att någon bara hade ringt fel när det var tyst i andra änden luren. Andra gången tänkte jag "jäkla klantarsle..." men tredje gången började det att kännas lite obehagligt. För att inte tala om fjärde och femte gången!

I morse fick jag dock förklaringen. Maken hade somnat med mobiltelefonen i sängen där borta i Frankfurt. På något vis lyckades han lägga sig på den så att den ringde upp mig och sedan hade någon form av återuppringning satts igång. Tack för den förstörda nattsömnen!

Nu är kontraktet påskrivet

men vi har inte fått originalet ännu. Maken har dock fått den som en pdf, så det känns ju skönt. Flytten till Frankfurt närmar sig och fler och fler saker faller på plats. Samtidigt ser vi hur mycket saker som måste samordnas. Det som känns mest jobbigt för stunden är ut och inflyttningen. Vi måste ju korrelera allt med besiktningsmän, mätaravläsningar, flyttbilar, städning... Ännu så länge är inget av detta på plats. Igår bestämde vi dock vilken flyttfirma vi ska anlita (de angav att vi "bara" hade 65 m3 flyttvolym till skillnad från den andra flyttfirman som först angav 78 m3 men i offerten drämde till med hela 89 m3!!!). Idag har vi också lyckats boka in ett diagnostiskt test för ungarna på skolan i Frankfurt. De måste testas i matematik och engelska för att hamna i rätt nivågrupp och årskurs.

Här kommer några fina interiörbilder från huset vi hyrt. Bilderna är tagna då nuvarande hyresgäster bor där.
Föräldrabadrummet på ovanvåningen.

Ett av barnsovrummen.Hallen uppe.

Trapphuset.

(Alldeles för) litet kök. Men fräscht och modernt.


Vardagsrum i vinkel.


Matrum i vinkel med vardagsrumsdel.

Svärföräldrarna

åker hem i morgonbitti efter fem dagars besök. Det har varit jätteroligt att ha dem här. Inte bara för att de kom med en hel bunt med skvallertidningar, smågodis och kaviar... Nä, utan för att vi har det väldigt trevligt i all anspråkslöshet. Vi har gjort små mysiga utflykter, ätit god mat, spelat spel och bara varit. Jag kan verkligen skryta med mina svärföräldrar. Inte många kan ha så bra som jag! :-)

Appropå skrivare

För inte så länge sedan köpte vi en HP-skrivare till datorerna här hemma. Skrivaren är trådlös och den fungerar toppen. Inte var den särskilt dyr heller, skrivaren. Den kostade väl typ 120 Euro eller nå't i den stilen. Men herre jösses vad den drar bläck. På bara några månader har vi köpt bläckpatroner för lika mycket som skrivaren kostade. Senast idag köpte jag bläck för 50 Euro. Det är ju inte klokt. Det är nästan billigare att köpa en ny skrivare med tillhörande bläckpatroner än att köpa bläckrefill...

Tropisk natt - 25 grader

Igår kväll satt svärmor, dottern och mannen ute i trädgården och spelade kort fram till midnatt. När det blev mörkt tände de stearinljus och fortsatte. När jag skulle åka och hämta sonen från ett party vid 23.30 var det forfarande 25 grader varmt. Helt makalöst! Idag hade det utlovats dåligt väder med regn och betydligt svalare väder. Fortfarande 27 grader i skuggan. Fast det håller nog inte i sig så länge till. Väderrapporterna envisas med att visa upp åskmoln, regn och temperaturer på endast (...) 18-20 grader. I ärlighetens namn skulle det nästan vara skönt med lite regn. Men efter sådant här väder blir man väl bara deprimerad om himlen är regntung.

Phuuu - 30 grader varmt

Tänk att vi haft en sådan fantastisk vår! De senaste månaderna har det nästan bara varit sol och värme. Så också idag, när svärföräldrarna är här. Vi tog en tur till Mechelen, norr om Bryssel, och sedan stannade vi till inne i Bryssel för att handla kött hos en brasiliansk slaktare. Nu står grillen och glöder, dottern hackar grönskaker och svärmor dukar... Själv sitter jag här framför datorn och vilar mig i form ;-)

Vi hörs!