Ja, det kan man väl konstatera att det har varit. Ungarna har börjat i skolan igen och det är en himla massa att stå i. Sonen kom med i skolans fotbollslag och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Bara uttagningarna mådde jag dåligt av och givetvis blev en av sonens fotbollsspelande kompisar inte uttagen. Katastrof! "Bara" 35 sökte in i fotbollslaget detta år och 30 blev antagna. Fem personer blev alltså utan plats. Hade knappast hänt i Sverige - där hade alla fått komma med. Givetvis förutsätts föräldrarna sälja kaffe, baka kakor och utföra ett ochh annat gratisarbete. Suck! Inte nog med det. Ungen ska ha på sig kostym i skolan alla de dagar de spelar match (fastän de sker EFTER skolan slutat)!!! De är f-n inte kloka i huvudet. Sååååå amerikanskt och såååååååå hemskt! Usch! Nu vill jag inte att min son ska vara med längre, men det blir nog svårt att övertyga honom om att hoppa av.
Vår lilla hund verkar gå in för landning. Han sover i sin korg i köket fastän vi andra sover på övervåningen. Varje kväll innan läggdags drar han en runda genom huset och sedan verkar han vara nöjd och går och lägger sig. Han kniper gladeligen 10 timmar i sträck på natten, bara han slipper gå ut för tidigt (när det är lite råare och kallare) på morgonen.
Svansen har höjts för varje dag och idag har den vid flera tillfällen varit över rygghöjd. Han viftar mer och oftare på svansen och verkar glad. Idag såg jag honom leka med en annan hund för första gången. Det var en grannhund som var på rymmen. Konstigt. För vi har träffat massor med busglada hundar innan, men han har fram till idag varit helt kallsinnig.
Han kryper ofta upp i famnen och ligger gärna på rygg med benen rakt upp i vädret så att man kan klappa magen. Buzz delar gärna sin korg med ungarna och vaktar inte på sin mat. Han tigger inte vid matbordet och äter sitt torrfoder.
Igår lämnade jag honom för andra gången sedan han kom hit. Jag var minutiös i mina förberedelser och lämnade honom ca 35 minuter. Funkade utan att han kissade inne. Idag provade jag igen - 55 minuter utan missöden. Pust. Hoppas att det fortsätter så.
Summerar man allt detta kan man bara konstatera att vi haft en faslig tur när det gäller att hitta snäll och trevlig hund! Det enda riktigt mörka molnet på himlen nu är väl vi själva... Fastän vi är vuxna och intelligenta kryper ångesten över oss. Vad har vi gjort? Bundit upp vår tid på en hund??? Henrik har varit riktigt deppig och det smittar. Just nu vill jag bara att vi ska kunna kunna "vardagslämna" hunden ett par timmar då och då, så att det känns som "vanligt" igen. Sedan kommer det så klart stunder när vi ändå kommer att känna oss begränsade av hunden. Det är i de stunderna jag hoppas att vi kan känna att det verkligen är värt det!
Jag har beställt fyra böcker om hundar, träning och hundspråk. De kommer nog med posten redan innan helgen, så då blir det läsa av! Måste ju lära mig hur jag ska tyda och fostra min hund. Det är helt säkert mycket lättare än med ungarna...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en kommentar, Jag är alltid så nyfiken på vem som varit här! :-)